carolinamariejosefin

Min veckostart har vart knepig pga all stress. Fattar inte hur jag misslyckas hela tiden och stressar tills jag bryter ihop. Andra lyckas ju utan att få ryck? Hmpf..Min prestationsångest gör inte saken bättre, jag vill vara bäst på alla prov och blir sååå besviken om jag får VG ist för MVG. Töntingt, men sån är jag! Måste hitta nåt sätt att deala med det hela utan att knäckas sönder av ångest. Idag när jag kom hem från skolan var jag knäckt och nere, vilket fick någon jag älskar att må dåligt, så får det inte bli! Sånt skall jag förhindra. Igårkväll var pressen enorm, pluggade järnet eftersom svenska är något jag desperately vill vara bra på. Hjärnan gick på högvarv så att jag inte somnade förens 2 på natten..och klockan 7 vaknade jag imorse. Ikväll var det meningen att jag skulle läsa en fett historiehäfte för ett seminarium imorgon, något jag inte påbörjat. Historia, mitt favoritämne, det jag bryr mig mest om och tycker är roligast blev jag ikväll tvungen att lägga åt sidan för att rädda mig själv och inte få panik. Har lite ångest, men skulle mått sämre av att plöja igenom det slarvigt. Får redovisa det på studietimmen efter lovet istället. Jag känner mig som en klagmaja som inte tål nånting, och visst, jag är överkänslig för stress. Men jag vet folk som har det galet mycket stressigare än jag med massa aktiviteter+läxor och ändå pallar trycket. Jag beundrar er!